Your Company
Topp Föreningen Torpinventering Aktuellt-På gång Vrankunge INFO Kontakt FIBER
Våra företag Vår framtid FOTO skolklasser Äldre FOTO

Sök

Rubrik A

skylt-2.jpg

Intresserad av att

Hyra skollokalen klicka

på byggnaden för information.

Skolan.png

Skicka e-post till info@vrankunge.se med frågor eller kommentarer om webbplatsen.

Copyright © 2013 Vrankunge byggnadsförening.

Vrankunge

Från Wikipedia

Av Ingolf Berg

Vrankunge är en by i Skatelövs socken, Alvesta kommun, Kronobergs län. Byn gränsar till Kalvsviks socken och tillhör Kinevalds härad.

Fornlämningar

Inom Vrankunge by finns två hällkistor, dels vid Vrankunge 4:3 (5,5 meter lång och 0,81 meter bred). Området kallas Eskekullsbacken enligt karta från 1803, dels vid Vrankunge Östregård (4 meter lång och 0,4-0,5 meter bred). En tredje hällkista vid Vrankunge 3:5 transporterades bort 1815. I Vrankunge har även fynd gjorts av stenyxor, skafthålsyxor, sländtrissor, järnyxa, bryne, järnkniv vid bl.a. Myrkullen och Sjöhagen.[1]

Vrankunge gamla by gränsade mot de medeltida ensamgårdarna Sunnanvik/Bonäs, Silkesnäs och Agnäs samt Hössöns häradsallmänning och Kalvshaga byelags allmänning. Vrankunge rote omfattar förutom byn även den östra halvan av Hössöhalvön, inkl. Agnäs, Vevik och Bjurkärr.

Historia

Tord Jönsson Väpnare av släkten Bagge nämns 1423 som bosatt på Vrankunge. 1428 donerades frälsemannen Brodde Gudmundsson en gård i Vrankunge till Växjö domkyrka.

Vid Gustav Vasas kyrkoreduktion 1527 fanns i Vrankunge ett frälsehemman, Storegård, och tre krono-, fd domkyrkohemman, Östregård, Västregård och Mellangård. Kronogårdarna i Vrankunge samt Agnäs och Silkesnäs, samtliga tidigare kyrkogods, överlämnades 1573 av Johan III till ståthållaren Christoffer Andersson Stråle ”i underpant för några penningar i guld som han försträckt kungens krigsfolk i Lifland”.[2] På 1690-talet skatteköptes de tre kronogårdarna och brukades därefter av självägande bönder.

Gränsen mellan Kalvshaga skogslag (byallmänning omfattande bl.a. Stormyren och Hössökärr) och Vrankunge by fastställdes i samband med storskiftet 1782 utifrån tidigare utplacerade större stenar.[3] Dessa hade olika namn med Bräkenskallastenen i norr och därefter Hvitaslätt, Högemyrekulle (eller Myrkullastenen) och Lönehultstenen i söder, vid gränsen mot Hössö häradsallmänning (avtaget mot Agnäs - intill Wachttorpet/Nyatorp). Stenen Båckehalla fanns vid bygränsen mot Sunnanvik.

Storskiftet genomfördes i Vrankunge 1765, för utmarker/utägor 1782 och inägor 1803. Laga skifte genomfördes 1847-1858 och berörde ett 20-tal ägare med olika gårdsstorlekar. Vrankunge byalag bildades efter skiftet av 17 Vrankungebönder. Åkerbruk, boskapsskötsel och skogen gav då försörjningen. Byns gemensamma angelägenheter sköttes av byalaget med ålderman. Budkavel användes för att kalla till möten. Längre tillbaka kom vanligtvis en av socknens sexmän från Vrankunge rote.

Vrankunge, med fyra huvudgårdar, bestod från början av fyra mantal, förmedlade till 2 3/8-dels mantal omkring år 1800. Gårdarna hade utmarker (byallmänningar) i byns utkanter. Ett större sammanhängande område var nuvarande Myrkullen, Rosenlund/Myreberg och Kålboda som delades mellan tre gårdar vid storskiftet och fick från byn utflyttade gårdar vid laga skifte. Torpen löstes ut. Som jämförelse omfattade angränsande Kalvshaga skogslag 17 gårdar om tillsammans 14 1/16-dels hemman. Likaså angränsande Hössö häradsallmänning om 1355 tunnland ägdes av flera hundra gårdsägare, med i mantal satt jord i Kinnevalds härads socknar. Allmänningarna användes för bl.a. mulbete, vedfång, ängs- och madslåtter och torp etablerades där genom svedjebruk.

Beslut om laga skifte i Vrankunge by fattades av landshövdingen Carl Mörner den 5 maj 1847. Förrättningen påbörjades den 1 september och avslutades efter 11 år den 7 juni 1858. Under den långa tiden skedde flera ägarbyten av de ursprungliga gårdarna. Arbete inleddes med en genomgång av befintligt kartmaterial, bland annat från storskiftet och kartor från angränsande områden. Efter fastställande av byns yttre och inre gränser vidtog arbetet med att gradera markområdena i olika klasser beroende på jordmån m.m. för att möjliggöra byten av olika skiften. Efter en överenskommelse om markbyten, för att samla markområden och flytta ut gårdar, följde värdering av byggnader och hur de olika jordägarna skulle kompensera varandra – särskilt de som behövde flytta sina hus. Utflyttning av hus och markarronderingen innebar också att en ny ”infrastruktur” behövde uppföras. Gårdar miste sin tillgång till sjön Åsnen för vatten till sina kreaturen. Nya vägar, gärdsgårdar och fägator uppfördes. Vid denna tid tillkom många nya stengärdsgårdar. Noggranna protokoll fördes. De omfattar 110 sidor med mycket detaljerade uppgifter om skiften och byggnader samt kartor.

I Vrankunge fanns två soldatbostäder, vilka båda omlokaliserade vid laga skifte år 1849. Den ena var ryttartorpet under rusthållet vid tre av gårdarna som tillhörde Smålands Husarregemente, Växjö skvardon. Det andra soldattorpet, Ängalund, hyste indelta soldater vid Vrankunge rote, Skatelövs kompani inom Kronobergs infanteriregemente.

Under 1600-talet donerades Hagstad och Agnäs med sätesfrihet av kungen till officerare för insatser i krigen. Silkesnäs donerades tidigare av kungen till frälsemän. Ensamgårdarna drogs på 1680-talet in till kronan av Karl XI för att bli officersboställen, åt majorer i Silkesnäs, regementskvartermästare och kaptener i Hagstad samt fänrikar och sergeanter i Agnäs. I Vrankunge kom jorden att brukas av självägande bönder, medan officersboställena brukades av arrendatorer under 1700- och 1800-talen, Agnäs ända fram till 1990-talet. Agnäs hade fyra och Hagstad tre arrendatorer med ¼-dels mantal vardera. Det var mer än vad många Vrankungebönder hade i odlingsareal. Som exempel kan nämnas att torpen i Bjurkärr och Vevik på Hössöhalvön, tillsammans på 200 tunnland, brukades fram till 1840 av två torpare i hälftenbruk på vartdera stället. Detta fanns en statusskillnad mellan Hössö- och Vrankungeborna med sina självägda gårdarna. En stor del av Hössön kom 1840 att förvärvas av grevarna Hamilton, år 1867 av J S F Stephens, ägare av Huseby Bruk.

På en karta över Silkesnäs gård år 1747 nämns att ”Ett litet torp, Berget kallat, som av förra boställets innehavare är anlagt till den ända att torparen må över sjön kunna föra resande till och från bostället, efter landsvägen är ganska svår och om vår och höst obruklig”. Vägen till Agnäs följde vid den tiden sjöstranden från Silkesnäs. Då trafiken mellan Växjö och Skåne passerade gästgiverierna i Nöbbled, Gottåsa, Diö m fl platser söderut och det inte fanns någon broförbindelse i Torne var sjövägarna viktiga. Den andra huvudvägen gick från Växjö till Blekinge och passerade öster om Åsnen, med gästgiverier i bl.a. Tävelsås, Jät, Kvarnamåla och Möllekulla. Mellan dessa huvudvägar, i Åsnenområdet, fanns det längre tillbaka framför allt stigar och ridvägar. När brukspatron Stephens på Huseby skulle besöka Vevik under slutat av 1800-talet fick han parkera vagnen i Vrankunge Östregård och rida därifrån.

En folkskola uppfördes i Vrankunge 1864 av rotebönderna. Skolan hade ett klassrum, tambur och lärarbostad med två rum och kök. När den lades ner efter 100 års verksamhet 1964, flyttades eleverna till Grimslövs centralskola, sedermera Skatelövsskolan. 1965 skänkte kommunen skolan till Vrankungeborna för en symbolisk summa på 1 krona, som då bildade Vrankungeortens byggnadsförening.

I Vrankunge uppfördes efter laga skifte ett stor antal nya hus och ladugårdar. Av dessa kvarstår än idag ett 15-tal mangårdar byggda mellan 1860 och 1890. Äldsta huset, från 1790-talet, finns i Kvällorna och den stora mangårdsbyggnaden i Vrankunge Östregård, som inte flyttades, är uppförd 1845.

Ryggåsstugan Kurran ligger i Vrankunge vid vägen mot Sirkön och Urshult, ca 300 m söder om vägskälet mot Torne. Stugan är från 1700-talet och saknar innertak, ryggåsen är frilagd och yttertaket täcks av näver och torv. Huset räddades genom insatser av frivilliga och Hembygdsföreningen i Skatelöv i början av 1950-talet. Huset uppfördes ursprungligen i Agnäs, varifrån det flyttades till Bokelund vid slutet av 1800-talet innan det kom till nuvarande plats. Den sista som bodde i stugan "Lina i Kurran", Carolina Johansson (född 1853) blev 90 år.

2012 hade Vrankunge by med omnejd cirka 100 invånare. Av dem bedriver en familj heltidsjordbruk. Det finns därutöver några mindre familjeföretag. Många arbetspendlar till Växjö och kringliggande orter.

Under de fyra ursprungliga Vrankungegårdarna (eg. Vrankunge by) kom det enligt en inventering av Vrankunge Byggnadsförening från slutet av 1700-talet och hundra år framåt att uppstå ca 50 torplokaliseringar. 16 stycken torp etablerades under de sista decennierna av 1700-talet, tillsammans med de två soldattorp som tidigare nämnts. Under början av 1800-talet fanns det flest torp i drift, 27 stycken som successivt minskade till 7 stycken i början av 1900-talet. Nya lokaliseringar av torp och backstugor tillkom och avvecklades under 1800-talet, med svedjebränning och nyodlingar på olika platser. En del torp övertogs av barn till självägande bönder (bl.a. på den gamla byallmänningen som skiftades ut vid storskiftet) i samband med arvsskiften och även vid laga skifte. Nya hemmansandelar och ägare uppstod genom klyvningar och skiften av de ursprungliga gårdarna. Fyra torplokaliseringar består än idag.

    Källor

  1. ​(källa: Riksantikvarien)
  2. ​(källa P G Vejde)
  3. (finns också på en karta från 1747)
  • Riksarkivet och Riksantikvarien
  • TORNE VRANKUNGE förr och nu (318 sid, 2004) av Einar Gunnarsson. ISBN 91-631-6322-5 (inb)
  • P. G. Vejde
  • Centrala soldatregistret
  • Lantmäteriet, historiska kartor (om storskifte och laga skifte i Vrankunge och Klavshaga)
  • Hössöboken - Historik om en halvö i sjön Åsnen, utgiven 2009 som e-bok (ISBN 978-91-633-5650-6, 555 sidor på CD-skiva) av Ingolf Berg (2:a utgåvan 2010).
  • Skatelövskrönikan 2010, utgiven av Skatelövs hembygdsförening, s 171-203, Hössöhalvön - en viktig Husebydomän av Ingolf Berg.
  • Skatelövs hembygdsbok 1950, sid. 56-72, Ur Vrankunge bys ägohandlingar av Gunnar Nilsson.
  • Skatelövs hembygdsbok 1955, sid 55-71, Torp och backstugor i Vrankunge rote av Gunnar Nilsson.

          http://www.silkesnas.se/historia.htm

          Hämtad från   "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vrankunge&oldid=15846243"

fotokarta.JPG